Efter att ha bantat och inte fått något godis (förutom lite renkött) på två veckor så tränade vi igen. Vilken glädje! Dimma gick på tok för långt fram i fotgåendet men hon var så glad och när jag skickade henne till rutan så var hon som en raket. För att inte tala om metallapporten, där hon i vanliga fall travar på tillbaka vägen, så rusade hon nu tillbaka. Då blir man glad!!!